Tannåker

Fattigstugan vid kyrkan - skolhuset - Färjestaden

Fattigstugan 1788 - 1850

Vi har hittat fakta om fattigstugan från 1788, men det är troligt att folk bott här tidigare än så. Stugan fanns i höjd med nuvarande flaggstång på kyrkans parkeringsplats. Långsidan var vänd mot häradsvägen. De fattiga och orkeslösa hystes ofta in i backstugor, men när de inte längre klarade sig där kunde de få en plats i fattigstugan.

Ett av rummen, kammaren, var byggd enbart för prästens räkning. Kammaren skulle vara för prästen, ”att i den, efter en ofta besvärlig resa till kyrkan, njuta enlighet och ostört lugn.

Fattigkassan fick in medel på olika sätt. Pengar lämnades vid kyrktagning och barndop, man gjorde insamlingar vid bröllop, förlovningskalas och andra fester. Testamentespengar och bouppteckningspengar lämnades. Man fick in frivilliga gåvor och pliktpengar. När fattigkassan växte började man låna ut pengar och fick in ränta på det utlånade kapitalet. Fattighjonens lilla egendom tillföll fattigkassan när hjonet gick bort.

Vid Michaelimässan samlades kollekt in, vilken användes till katekeser och psalmböcker åt fattiga barn.

Vid ett eller två tillfällen per år delades säd och kontanter ut till hjonen i fattigstugan och till dem som bodde i backstugor. Någon gång fick ett hjon också lite kläder eller ved. För att få del av denna fattighjälp måste man låta all sin egendom och sina tillgångar överlåtas till fattigkassan den dag man dog.

Några hade tidigare försörjts genom att vandra mellan gårdarna.

När ett fattighjon dog bekostades oftast kistan av fattigkassan. Kvarlåtenskapen såldes på auktion.

Vid sockenstämman den 9 december 1827 höjdes röster om missnöje över pigornas förhållande i fattigstugan, man ville att de skulle avvisas på grund av deras otuktiga levnad. Man hotade en piga med att om hon inte antog en ordentlig årstjänst, skulle hon bli anmäld att föras till spinnhus. Även hennes syster, som då var gravid, fick samma besked.

I september 1835 hade socknen åter bekymmer med kvinnspersoner som ”sig uti sockenstugan utan bifall, inhyst och därstädes ett gudlöst och okristligt leverne föra utan att låta sig tillrättavisa genom dem lämnade varningar och förmaningar”. Nu skulle de alla avvisas, utom en gammal piga, som hade låtit anteckna sina tillhörigheter till fattigkassans förmån.

Sockenstuga och skolhus år 1850 -

Fattigstugan fanns, fram till mitten av 1800-talet, på Klockaregårdens mark vid kyrkan. När stugan började bli dålig och krävde mycket reparationer byggdes där år 1850 ett nytt hus som innehöll bland annat sockenstuga och skolsal. Fattigstugan vid kyrkan upphörde och ny fattigstuga uppfördes vid Rumestad..

År 1842 kom folkskolestadgan. Nu var det plötsligt församlingens plikt att ordna folkskola, skolrum skulle inredas i sockenstugorna.

Våren 1850 började man bygga ny sockenstuga. Den byggdes av timmer och skulle innehålla tre rum och förstuga i en våning. Byggnaden skulle bli 23½ alnar (14 m) lång och 9½ alnar (5,6 m) bred och brädfodras. Den inre takhöjden skulle vara nära 4 alnar (drygt 2 m). I det största rummet skulle finnas fyra fönster, varav två på gaveln. De övriga boningsrummen skulle ha ett fönster vardera. I sockenstugan skulle en del användas som skolrum.

Skolhuset var år 1902 i så dåligt skick att man beslutade att bygga ett nytt. Det gamla skolhuset revs. Det såldes år 1906 på auktion och flyttades till Toftnäs.

Färjestaden

Sjöar och vattendrag var naturliga förbindelselänkar för många år sedan, Man tog sig lättare fram över vattnet än via det dåligt utbyggda vägnätet på land.

Mellan ön Bolmsö och fastlandet fanns, före år 1840, ingen broförbindelse. Transporterna mellan ön och Tannåker skedde med klovbåt, ropråm och senare med bolmaskepp från Hov runt Långö till Tannåkers färjeplats i närheten av kyrkan.

Mellan församlingshemmet och hembygdsparken följer du en väg ner mot sjön. På platsen finns i dag en brygga för ett antal båtar. 

Att ro norr eller söder om Långö blev en omväg. När man började använda bolmaskeppen färdades man istället över den smalaste delen av Långö genom att dra båten de cirka 15 meterna över land. Denna plats kom att kallas ”Draget”. Senare grävdes en smal kanal där.

Roddplikt gällde, så hemmansägarna var ålagda att turas om för att sköta transporterna av bl.a. personer och post.

År 1855 byggdes den första bron mellan Tannö och Bolmsö.
 

Om du vill läsa mer om ”Torp och backstugor i Tannåkers socken” kan du låna böckerna på Ljungby bibliotek.

QR-koderna är tryckta och skänkta av PEKUMA AB i Vittaryd.